Vinterdalens Drakar

Draegmiir

Som första monster från Aénglums flora och fauna så tittar vi lite mer på vinterdalens draklika monstrum; Draegmiir. 

Utseende: Mycket draklik. 2 läderartade vingar, långa lemmar; 2 ben (3 kloförsedda tår på varje fot) och 2 armar (4 kloförsedda fingrar på varjee hand). Täckt med ett mörkt smutsgrönt fjäll.

Stridstärningar: 5t8

Liv: 14

Försvar: 15 (smidig och tjockt fjäll)

Attacker: Klor +4, Bett +2

Skada: Klor 1t8, bett 1t8

Specialförmågor: Glidflygsanfall; Om Draegmiiren befinner sig på högre höjd än rollpersonerna kan denna inleda striden med ett glidflygsanfall. Då varelsen lägger hela sin tyngd bakom attacken mot rollpersonen får denna dubbla sin skada som vid en anstormning, men får inte något minus på sitt försvar. Dragmiiren behöver inte heller bry sig om terräng om inte denna skyddar mot luftanfall det vill säga.

Moral: 12

Dessa draklika varelser är en ständig farsot i Vinterdalen på grund av sitt utsatta läge. De slår gärna sig ner i högt belägna ruiner och grottor och då dalen är kantad med berg på nästan alla håll så har dessa Draegmiirer börjat se dalen som sin egen kittel med godsaker. Draegmiir kan inte flyga lika bra som drakar men de glidflyger desto bättre. Dessa varelser besitter inte heller den intelligens som drakar har utan är mer djuriska, men det som kan vittna om ett släktdrag till de större och smartare drakarna är det en viss dragning till att samla skatter i sina nästen. Chansen att stöta på dom är ju inte sådär övervägande överdriven som tur är - men det finns många av dom uppe i bergen och ju närmare bergen man kommer desto mer behöver man nog börja hålla koll på luftrummet ovan för man vet ju aldrig när en Draegmiir är hungrig.

Draegvardhr

Dessa varelser existens har fött upp ett särskilt släkte av dalsmän i vinterdalen kallade Draegvardhr; de starkaste och modigaste av krigare i de små byarna runtom dalen. De är oftast svurna under hövdingarna och jarlen och används till vardags som byarnas försvarare mot långt fler hot än det syfte till det de fötts upp att möta, men som det yttersta mandomsprovet ser dom det som sin uppgift i livet att spåra upp och döda den farsot som gömmer sig där uppe på berget.