Vinterdalens Drakar

Draegmiir

Som första monster från Aénglums flora och fauna så tittar vi lite mer på vinterdalens draklika monstrum; Draegmiir. 

Utseende: Mycket draklik. 2 läderartade vingar, långa lemmar; 2 ben (3 kloförsedda tår på varje fot) och 2 armar (4 kloförsedda fingrar på varjee hand). Täckt med ett mörkt smutsgrönt fjäll.

Stridstärningar: 5t8

Liv: 14

Försvar: 15 (smidig och tjockt fjäll)

Attacker: Klor +4, Bett +2

Skada: Klor 1t8, bett 1t8

Specialförmågor: Glidflygsanfall; Om Draegmiiren befinner sig på högre höjd än rollpersonerna kan denna inleda striden med ett glidflygsanfall. Då varelsen lägger hela sin tyngd bakom attacken mot rollpersonen får denna dubbla sin skada som vid en anstormning, men får inte något minus på sitt försvar. Dragmiiren behöver inte heller bry sig om terräng om inte denna skyddar mot luftanfall det vill säga.

Moral: 12

Dessa draklika varelser är en ständig farsot i Vinterdalen på grund av sitt utsatta läge. De slår gärna sig ner i högt belägna ruiner och grottor och då dalen är kantad med berg på nästan alla håll så har dessa Draegmiirer börjat se dalen som sin egen kittel med godsaker. Draegmiir kan inte flyga lika bra som drakar men de glidflyger desto bättre. Dessa varelser besitter inte heller den intelligens som drakar har utan är mer djuriska, men det som kan vittna om ett släktdrag till de större och smartare drakarna är det en viss dragning till att samla skatter i sina nästen. Chansen att stöta på dom är ju inte sådär övervägande överdriven som tur är - men det finns många av dom uppe i bergen och ju närmare bergen man kommer desto mer behöver man nog börja hålla koll på luftrummet ovan för man vet ju aldrig när en Draegmiir är hungrig.

Draegvardhr

Dessa varelser existens har fött upp ett särskilt släkte av dalsmän i vinterdalen kallade Draegvardhr; de starkaste och modigaste av krigare i de små byarna runtom dalen. De är oftast svurna under hövdingarna och jarlen och används till vardags som byarnas försvarare mot långt fler hot än det syfte till det de fötts upp att möta, men som det yttersta mandomsprovet ser dom det som sin uppgift i livet att spåra upp och döda den farsot som gömmer sig där uppe på berget. 

Vinterdalens folk

“Norr om Ullmark ligger Vinterdalen. Inte en förläning i någon egentlig bemärkning. Små byar bestående av väderbitna timmerstugor sporadiskt utspridda över dalen och längst med silversjöns nordliga stränder. Jägare, timmerhuggare, stenhuggare och gruvarbetare har fött upp väderbitna skäggiga karlar och minst lika väderbitna kvinnor.”

Tänkte att vi kunde titta närmare på ett folkslag som jag har fattat mer tycke för på sista tiden av någon konstig anledning. Kanske för att deras enkla historia eller brist på spännande historier gör dom just extra spännande?

Vinterdalen

Denna förläning är en av de nordligaste förläningarna, endast Frostenhall i den Iboriska vildmarken bortom bergen ligger mer norrut. Största delen av den sydliga gränsen består av den stora Silversjöns vidsträckta stränder, med angränsande förläningar så som Ullmark, Fridhem och Rönnheda.

Vinterdalen har fått sitt namn efter den stora dalen som den utgör med drakbergen, Åskbergen, Frostbergen och Gråbergen som kantar förläningen från alla håll och kanter och att vintern här är lång, sommaren småkylig och kort.

Folket av Vinterdalen

Ett härdat folk som hela livet måste kämpa både mot vädret men också naturen och alla dess vilddjur och monster. Förläningen är också den minst organiserade - visst har den säkerligen en jarl eller liknande med fråga någon i en av byarna så är det inte stor chans att denna vet vem det är. De två större samhällen som finns i dalen är även de rätt så små sett till resten av Aénglum.

Naur'und eller "Nordanport" som den också kallas är en av de större bosättningarna. Den är belägen vi vinterklyftans mun - passagen till den Iboriska vildmarken och Frostenhall. 

Mid'aurd (också känt som Fenngård) är belägen centralt i dalen vid Faengar - den stora floden som rinner från Frostbergen till Silversjön.

Kommer man härifrån kallas man ofta för en Dalsman. Man är ofta både härdad och skäggig om man är en karl och kvinnorna är minst lika härdade om ej utan skägg för det mesta. Klädseln består för det mesta av tjocka enkla kläder för överlevnad i norr med inslag av päls och skinn.Skall de dra ut i strid så tar de på sina spangenhjälmar och greppar sina yxor och spjut.

Rasförmåga: Dalsman Folket av vinterdalen får +1 i både spjut och yxa, och är hårdhudade.

(Tjockhudad naturligt tålig och får +2 i rustning så länge

man ej bär rustning som överstiger detta. Denna bonus

adderas alltså inte till övrig rustning förutom sköld. Folk

från vinterdalen och Yttergård är tjockhudade.)

1-2. Skog Vinterdalen är till stor del täckt av snårig och tät skog. Stora områden av dessa har nog aldrig blivit utforskad av någon av de civiliserade folken. Många av dessa små byar har något vattendrag i närheten de reser på när det är nödvändigt att handla eller liknande. Vidskeplighet - det ryktas om en hel del olika naturväsen som lever i de trollska skogarna. Skogsrå, troll, tomtar med mera och de vanligare farligheterna som vättar, jättespindlar och till sist den lokala Draegmiir som stundtals hemsöker skogen men oftast håller till uppe i bergen. km: +0
3. Kullar Vissa områden av vinterdalen består dels de högland som kantar delar av silversjön och de fjällika delar i norr främst i södra kanten på frostbergen. Höglandet i söder är lite mer bördigt än fjällen i norr. Inte så mycket träd växer uppe på höjderna. km: +0
4. Slätt Vinterdalen har inte så mycket slättmark utöver främst dalgångens botten. km: +0
5. Berg Norra delen av gråbergen, Södra sidorna av åskbergen, frostbergen och drakbergen kantar alla till vinterdalen. km: +0
6. Nomad km: +0

Draegmiir

Dessa draklika varelser är en ständig farsot i Vinterdalen på grund av sitt utsatta läge. De slår gärna sig ner i högt belägna ruiner och grottor och då dalen är kantad med berg på nästan alla håll så har dessa Draegmiirer börjat se dalen som sin egen kittel med godsaker. Draegmiir kan inte flyga lika bra som drakar men de glidflyger desto bättre. Dessa varelser besitter inte heller den intelligens som drakar har utan är mer djuriska, men det som kan vittna om ett släktdrag till de större och smartare drakarna är det en viss dragning till att samla skatter i sina nästen.