När stridsmoralen är slut

Känner att det kan krävas ett förtydligande i stridsmoral och liv och varför jag föredrar det framför HP system. I Aenglum och Unders regler så är ett separat moralsystem borttaget och numer inbakat i stridsmoralen (vilket alltså är en moralsköld baserad på the leftovers av HP).

Stridsmoral

De stridspoäng man har i sin stridsmoral är den nuvarande mentala uthållighet man har i motstånd mot vedermödor, vare sig fysiska eller psykiska. Har man 2 stridspoäng och samtidigt en max stridsmoral på 2 är man sålunda fullt och fast självsäker på sin egen förmåga sett till den mentala styrka man är utrustad med.
En högre max stridsmoral är således en mer självsäker, trofast och rent moraliskt utrustad individ. Varpå kan ses att högre rankade individer i regel är mer mentalt förberedda inför vedermödor av alla de slag.

Liv

Ett högt eller lågt liv har inte något med psykiska påfrestningar att göra. Det är köttet, blodet och den fysiska tåligheten hos varje individ. Därför är en fluga så lätt att slå ihjäl, och en nordman så hård. Den fysiska tåligheten är rätt så konstant och dess max är lätt nådd. En fluga är pga sin storlek lätt att slå ihjäl, likt en kråka, kackerlacka eller andra mindre varelser. Därför är också stora varelser nästan alltid tyngre att slå ihjäl i sin tur. En enkel och naturlig ekvation.

Besegrad!

Ok, vi kör den kortfattade enkla presentationen. När stridsmoralen är slut är man besegrad - vid 0 SP har man slut på sin mentala sköld och inte samma lust att leka hjälte eller söka skatter. Man går in i tillståndet där man har hemlängtan, saknar sin snuttefilt och vill hem till mamma.
Jag har spelat en hel del i mitt liv och man måste vara konkret i beskrivningen av vad som händer när en rollperson tappat sin stridslust - därför är ordet besegrad både hårt och en rättvis beskrivning.

När en rollperson eller monster är besegrad så får den -5 på alla slag. En användare av magi eller specialförmågor måste slå viljeslag för de förmågor som har en automatisk effekt.

Döende!

När en karaktär tar livskada så är det allvarligt. Liv är mycket mer svårläkt än en bruten moral. Nu är man ju inte direkt döende vid första skadan på liv men det är ju frågan om ens liv... ja, det är ju därför denna egenskap heter liv och inte något annat. Uttryck som att "mitt liv är i fara" är ju just att en rollperson faktiskt risker att dö och försvinna, och det bästa av allt är att det inte är ett skämt. Varje vettig varelse försöker att ta hand om sitt liv och att hålla sig levande. Det finns i Under också gott om varelser som går då under kategorin mindre vettig men det tar vi i en annan artikel.

När någon får 1 i skada i liv så får det -1 på handlingar och -1 i förflyttning osv.  vid 5 i livskada så har man -5 på handlingar och -5 i förflyttning. Man hasar alltså mer eller mindre fram än går så att säga.

Både stridsmoralens minus och livskadans minus plussas samman så en halvt döende bruten man skulle sägas ha rejäla minus på allt denna tar sig för.

Tack och adjö, ingen vill dö!

Jag återkommer nog till detta ämne än mer framöver...