Under: Stridsmoral och mentalt försvar

Vi har ju tidigare gått igenom dödlighet och stridsmoral. (här och här)

Stridsmoral och Liv förklarat (igen)

Såhär beskrevs Stridsmoral tidigare;

Stridsmoral 

De stridspoäng man har i sin stridsmoral är den nuvarande mentala uthållighet man har i motstånd mot vedermödor, vare sig fysiska eller psykiska. Har man 2 stridspoäng och samtidigt en max stridsmoral på 2 är man sålunda fullt och fast självsäker på sin egen förmåga sett till den mentala styrka man är utrustad med.
En högre max stridsmoral är således en mer självsäker, trofast och rent moraliskt utrustad individ. Varpå kan ses att högre rankade individer i regel är mer mentalt förberedda inför vedermödor av alla de slag.

Det är alltså den barriär av skicklighet, uthållighet och mental styrka man har innan man ger upp.
0 i stridsmoral är man besegrad

Såhär beskrevs Liv tidigare;

Liv 

Ett högt eller lågt liv har inte något med psykiska påfrestningar att göra. Det är köttet, blodet och den fysiska tåligheten hos varje individ. Därför är en fluga så lätt att slå ihjäl, och en nordman så hård. Den fysiska tåligheten är rätt så konstant och dess max är lätt nådd. En fluga är pga sin storlek lätt att slå ihjäl, likt en kråka, kackerlacka eller andra mindre varelser. Därför är också stora varelser nästan alltid tyngre att slå ihjäl i sin tur. En enkel och naturlig ekvation.

Detta är alltså den kroppsliga tåligheten man har innan man dör.
0 i Liv och man är död.

Försvar

Försvar kan beskrivas såhär;

Försvar
Försvar representer hur svårt det är för motståndaren att fysiskt tränga igenom det som är en barriär av skickligheten att undvika och tryggheten av en rustning. Skada som går igenom på stridsmoral är fortfarande ej någon fysisk skada utan representerar skickliga slag som sänker försvararens förtroende att han kommer vinna striden. Endast skada som går på liv är egentlig fysisk skada.

Försvar är alltså rustning och sköld men också smidighet (undvika).
Ju högre försvar desto bättre.

Mentalt försvar

Mentalt försvar kan beskrivas såhär;

Mentalt försvar
All skada i världen är inte fysisk utan det finns också attacker som är mentala som t ex fruktan eller hopplöshet. I andra spel representeras detta av moralslag men i Under finns inte moral på samma sätt utan är nu en del av Stridsmoralen. Vissa attacker är alltså mot det mentala försvaret och om skada går igenom så dras detta av på stridsmoralen. I regel så går mental skada aldrig över på liv utan man får slå på tabellen för mentalt besegrad.

Mentalt försvar är alltså den mentala styrkan.
Ju högre mentalt försvar desto bättre.


extra förtydligande: Hit Points och moral existerar alltså inte i Aenglum/under. De har slagits samman och styckats lite.

När stridsmoralen är slut

Känner att det kan krävas ett förtydligande i stridsmoral och liv och varför jag föredrar det framför HP system. I Aenglum och Unders regler så är ett separat moralsystem borttaget och numer inbakat i stridsmoralen (vilket alltså är en moralsköld baserad på the leftovers av HP).

Stridsmoral

De stridspoäng man har i sin stridsmoral är den nuvarande mentala uthållighet man har i motstånd mot vedermödor, vare sig fysiska eller psykiska. Har man 2 stridspoäng och samtidigt en max stridsmoral på 2 är man sålunda fullt och fast självsäker på sin egen förmåga sett till den mentala styrka man är utrustad med.
En högre max stridsmoral är således en mer självsäker, trofast och rent moraliskt utrustad individ. Varpå kan ses att högre rankade individer i regel är mer mentalt förberedda inför vedermödor av alla de slag.

Liv

Ett högt eller lågt liv har inte något med psykiska påfrestningar att göra. Det är köttet, blodet och den fysiska tåligheten hos varje individ. Därför är en fluga så lätt att slå ihjäl, och en nordman så hård. Den fysiska tåligheten är rätt så konstant och dess max är lätt nådd. En fluga är pga sin storlek lätt att slå ihjäl, likt en kråka, kackerlacka eller andra mindre varelser. Därför är också stora varelser nästan alltid tyngre att slå ihjäl i sin tur. En enkel och naturlig ekvation.

Besegrad!

Ok, vi kör den kortfattade enkla presentationen. När stridsmoralen är slut är man besegrad - vid 0 SP har man slut på sin mentala sköld och inte samma lust att leka hjälte eller söka skatter. Man går in i tillståndet där man har hemlängtan, saknar sin snuttefilt och vill hem till mamma.
Jag har spelat en hel del i mitt liv och man måste vara konkret i beskrivningen av vad som händer när en rollperson tappat sin stridslust - därför är ordet besegrad både hårt och en rättvis beskrivning.

När en rollperson eller monster är besegrad så får den -5 på alla slag. En användare av magi eller specialförmågor måste slå viljeslag för de förmågor som har en automatisk effekt.

Döende!

När en karaktär tar livskada så är det allvarligt. Liv är mycket mer svårläkt än en bruten moral. Nu är man ju inte direkt döende vid första skadan på liv men det är ju frågan om ens liv... ja, det är ju därför denna egenskap heter liv och inte något annat. Uttryck som att "mitt liv är i fara" är ju just att en rollperson faktiskt risker att dö och försvinna, och det bästa av allt är att det inte är ett skämt. Varje vettig varelse försöker att ta hand om sitt liv och att hålla sig levande. Det finns i Under också gott om varelser som går då under kategorin mindre vettig men det tar vi i en annan artikel.

När någon får 1 i skada i liv så får det -1 på handlingar och -1 i förflyttning osv.  vid 5 i livskada så har man -5 på handlingar och -5 i förflyttning. Man hasar alltså mer eller mindre fram än går så att säga.

Både stridsmoralens minus och livskadans minus plussas samman så en halvt döende bruten man skulle sägas ha rejäla minus på allt denna tar sig för.

Tack och adjö, ingen vill dö!

Jag återkommer nog till detta ämne än mer framöver...

Stridstärningen

obs! Denna text är skriven i ett nyvaket tillstånd...

Om man skall prata om stridstärningen så måste vi hoppa tillbaka till inlägget om dödlighet som jag skrev tidigare. Jag bör ju nämna att det skiljer sig en del mellan svärd och svartkonst och Aénglum just kring stridstärningen och vad den symboliserar och vilket värde den har.

Moral och Liv

Är troligen min periodiska avsky för HP-system som fått mig att kompromissa lite och fastnat för detta system där man helt enkelt delat upp det till Moral och Liv. Jag vill i Aénglum undvika situationer där spelaren inte känner respekt inför skador men vill inte heller att de skall behöva lägga in sig på en sjukstuga så fort de gått utanför huset. 

Så vad är stridstärningen? Jo, det är den där tärningen man får när man går upp i rank/level och vars valör bestäms av vilken klass man har- Krigare sett till olika system;

• Labyrinth lord/Lamentations of the flame princess 1t8 per level + constitution modifier och efter lvl 9 så får krigaren +2 hp/lvl
• OSRIC 1t10+conmod/lvl och +3hp/lvl efter level 9

I alla dessa system (dvs kloner av the great old one), inklusive Aénglum såklart, finner man nödåtgärder och uppdelningar som kan påminna en om just moral/liv uppdelningen. 

Några exempel är ju att man dör först när man har minus sin rank i hp, minus sin con i skada eller -10. 

"When a character (or creature) suffers damage, the amount of damage is

deducted from the character’s current hit points. When hit points reach 0,

the character becomes unconscious immediately. The character actually

dies at –3 hit points." -LotFP

Här i ovan exempel tar man alltid skada när försvaret inte höll måttet. Man kan motstå en viss skada innan man dör vid -3. Livet här borde ju vara total hp +3. Möjligen halva hitpointsen +3 eftersom skada över halva hp räknas som lättare skråmor och småsår. Någon med 8 hp skulle alltså kunna sägas ha 7 i liv och 4 poäng för enklare skador...

För att man skall få någon som helst reson i vad jag menade ovan så får vi börja titta på hur det fungerar i Aénglum. Stridstärningen i detta system symboliserar alltså Moralen. En Stridsmoral som successivt ökar i takt med rang precis som hp-tärningar men med den stora skillnaden att man inte skall se stridsmoral som fysisk tålighet. Stridsmoralen är en kombination av;

• Träning och färdighet i strid och olika kniviga situationer. Akademiska klasser är otränade för strid och har ju således mindre stridsmoral än en vältränad soldat.
• Vana och erfarenhet från äventyrande och grottkrypande. 
• Mod, självrespekt och heder. 

Liv är ett värde som borde vara sprungen ur sådana koncept som "du dör när du har -3 i hp" eller

"When a character or creature is hit, the amount of damage is

deducted from his or her hit points. When hit points reach 0,

the character is unconscious and will continue to lose one hit

point per round from blood loss until death occurs at –10 hp.

Note that any additional damage suffered by an unconscious

character (aside from bleeding) will kill him or her instantly."

Liv i Aénglum är dock ett eget värde  - det är också ett värde som inte ökar nämnvärt över spelets gång  Det är ett värde som enkelt sätts vid rank 1 baserat på storlek + tålighet. En varelse - Rollperson, monster eller slumpvis bybo eller bandit - har alltså liv baserat på sin hälsa, storlek och allmänt välmående. En Dragmiir har således mer liv än en vätte eller halvling. 

Vad säger du på svenska?

Jag säger att varje varelse har ett värde i stridsmoral som är bestämt utifrån stridstärningar och (grundegenskapen) viljestyrka och ett värde i Liv som är beroende av storlek och (grundegenskapen) fysik. Aénglum kan vara ett dödligt system och det är i regel tungt att överleva vågor av monster. Detta är ju inte annorlunda ifrån något annat system frånsett en sak. När Liv blev separat och sitt eget värde så har man plötsligt fler möjligheter rent regelmässigt.

Exempel på grundvärde i liv (ej med insatta bonusar pga hög fysik etc.)

1 Råtta

2 katt (katten borde ju fått 9 i liv men får nöja sig med 2)

6 Vätte

10 Människa

14 Rese

16 Drake

De flesta obetydelsefulla varelser låter ju jag besegras vid 0 i SM och liv blir aldrig en faktor men som alltid så klänger ju rollpersoner sig fast vid livet och allt eftersom stridsmoralen tryter...

Edit: Har ju hört av en kamrat att star wars saga har en form av skadesystem som har ungefär denna filosofi men har inte tittat närmre på det ännnu.

Mer läsning om döden

• The Varieties of Fatal Experience
• Explaining hit points

Dödlighet och dolkhugg i det dolda

Dödlighet

Sitter och läser lite olika texter om dödlighet i spel. Frågor om hur dödligt ett system egentligen skall vara för att det fortfarande skall vara kul och spännande utan att för den sakens skull gå till överdrift åt det ena eeller andra hållet. Självklart ställer jag mig då också frågan om hur dödligt jag vill att Aénglum skall vara vare sig man kör med svärd & svartkonst grundregler, Aénglums alternativa system eller att man adopterat spelvärlden in i sitt eget system. Jag kan ju inte styra över hur andra spelar men kan ju dels tänka hur jag vill ha det och påverka åt det håll jag vill med det alternativa systemet.

Jag tror att de alternativa reglerna både är dödligare i vissa fall men också mindre dödligt i desto fler.

Efter ett speltest härom veckan så tyckte en av spelarna att det var alldeles för dödligt sett till om man skall försöka överleva en hel kampanj med samma karaktär. Frågan är då om meningen är att alla karaktärer skall kunna överleva en kampanj om gruppen ifråga inte gör rätt val, agerar klokt och har tur med tärningarna?

Helande besvärjelser? Är inte världens största fan av helande besvärjelser som enda metod till helande och anser inte att de skall vara alldeles för tillgängliga. Dels kräver det av spelargruppen att en av spelarna väljer att spela en helig förkämpe möjligen mot sin vilja. Men i slutändan tycker jag ändå att man skall premiera en spelargrupp som har en mångfald av klasser. 

Helande drycker? Är i alla fall för tillfället en som tror på helande trolldrycker. Tillgänglighet, prissättning och effekt är ju dock viktigt att tänka på. T ex kan man ju inte göra helande dryck lika tillgängligt som värdshusets öl eller en oskyddad brunn med fri tillgång. Som det är nu så kan alkemister tillverka dessa drycker - ett antal regler bör ju sättas upp då följande ovan nämnda faktorer- Tillgänglighet; Trolldrycker går att införskaffa hos alkemister - de flesta städer har tillgång till en eller några alkemister. Priset; Kostnaden för en dryck bör ju kompensera materialkostnaden och vara nog för att alkemisten skall få ut en förtjänst för drycken. Varje alkemist bör ha sin egen prissättning men bör justeras desto mer konkurrens alkemisten har av andra lokala alkemister.  Effekt - effekterna kan ju vara olika magnitud men bör vara anpassade efter det pris som satts.

Vad är dödligt här i världen?

Oavsett tillgång till vad som får en att må bättre, så är en bra fråga vad är det som gör att man mår sämre och magnituden av denna skada i jämförelse med spelvänlighet.

Ett exempel jag tänker på är den där en ung kille kastar en sten på en av rollpersonerna av någon anledning.

Låt oss se på ett par exemplar av regler till detta;

• Svärd och Svartkonst grundregler - Testgubben här har en stridspoäng på 2 vid rank 1. Killen som kastar stenen gör 1t4 i skada - det är inget gruskorn utan en rejäl sten. Om killen träfar och gör 2 i skada så skall spelaren slå ett fysiskt motståndsslag eller dö. Slutsats: Mycket dödligt system vid lägre ranker.
• Aénglums alternativa regler- chansen här att dö finns faktiskt men är en på 1 på 480 ;) - om killen gör 2 i skada här så tappar rollpersonen 2 i moral - jag har satt att man startar med max på den första ranken i moral - i Aénglum finns också ett livvärde. Chansen att stenen ens gör en köttskada är låg. Om 3 killar skulle kasta varsin sten så skulle det vara ett annorlunda scenario. Chansen att dö kommer ifrån regeln att slår man en kritisk skada (naturlig 20) så går skadan direkt på liv med +1t6 i skada. En normal människa har 10 i liv vilket skulle kräva att killen slår max på båda sina skadetärningar. Slutsats: Mindre dödligt i denna situation.
• Sword & Sorcery core rules - Vid level 1 så tål man liknande hp som stridspoäng. Vid 0 HP så blir man medvetslös och tar 1 hp i skada tills man blir stabiliserad. Man dör vid sin level i minus - ovan level 1 dör alltså vid -1 i hp. Slutsats: Mycket dödligt system vid lägre levlar.

Nu har ju inte jag något emot de ovan dödligare systemen (vid låga ranker). Men tar man en titt så är ju dessa just dödligast vid låg rank tills de exploderar i hp vid högre rank. Svärd och svartkonst är mindre frikostig med stridspoäng medan Sword & sorcery är mest expansiv med sin hp.

Aénglums alternativa system gör lägre ranker mycket mer tåliga även om jag skulle säga att vid alla speltillfällen hittills så har det visat sig också dödligt. Den stora skillnaden är att Aénglum är mycket dödligare för de högrankade karaktärerna eftersom Livet inte höjs nämnvärt och att kritisk skada alltid går direkt på liv likt lönnhugg och stråtrövarens bakhållsförmåga. 

to be continued...