Berättelsen om Under 1.2

Hauriks Kall

Haurik var en reslig man till och med sett till en nordman. Han stod huvudet högre än de flesta av sina landsmän och där inne på värdshuset den tvåhövdade ponnyn var han en mäktig syn. I de flesta andra städer så hade möjligen fler reagerat på hans närvaro men Gråbro är inte som andra städer. Nej denna stad är en genomfartsled för mångt och mycket imponerande män och kvinnor och likaså gravplatsen för desamma. Under har alltid varit och kommer nog så förbli ett nav för den kända världen, en plats som drar till sig de främsta och de lägsta av alla de kända folkslagen och monster.  

Haurik såg ut över de andra borden i lokalen med sina isgrå ögon. Han läppjade på sitt stop innan han lät sin muskulösa tatuerade arm torka bort skummet som fastnat i den vildvuxna blonda mustaschen. Han har rest långt för att komma hit, ända ifrån gränsen till Frostgård i norra vinterdalen. För ungefär ett år sedan så anföll en Maudra Draegmiir Hauriks klan och dräpte skoningslöst dom alla - allt bara för att rensa sitt revir ifrån ovälkomna insekter. Denna enorma best utplånade på bara ett ögonblick allt Haurik hade hållit kärt. Han hade lyckats undkomma dess vrede. Planlöst hade han sedan vandrat länge och väl utan mål men en man av norden är inte så lätt att knäcka. Han hade på sin vandring fått höra om Under och sakta föddes tanken om att låna ut sin styrka till en värdig grupp hjältar som tänkt ge sig ner i djupet. Kanske med en förevändning om att söka guld och ära, men sanningen djupt där inne är nog bara att få en utmaning tillräckligt stark för att kunna dämpa sorgen och hatet inom honom. Kanske om ödet är honom nådig att en dag kunna återvända norrut med ny styrka att kunna dräpa honbesten.

I Under så är Kallet en del av karaktären - anledningen och motivationen bakom en karaktär. Varje karaktär slår via sin ras på en tabell för kall. Detta kall är en del och den andra delen är ju uppdraget och äventyret. Varje rollperson har alltså inte bara en utan två anledningar till varför man skall bege sig ner bland farorna.

Vinterdalens Drakar

Draegmiir

Som första monster från Aénglums flora och fauna så tittar vi lite mer på vinterdalens draklika monstrum; Draegmiir. 

Utseende: Mycket draklik. 2 läderartade vingar, långa lemmar; 2 ben (3 kloförsedda tår på varje fot) och 2 armar (4 kloförsedda fingrar på varjee hand). Täckt med ett mörkt smutsgrönt fjäll.

Stridstärningar: 5t8

Liv: 14

Försvar: 15 (smidig och tjockt fjäll)

Attacker: Klor +4, Bett +2

Skada: Klor 1t8, bett 1t8

Specialförmågor: Glidflygsanfall; Om Draegmiiren befinner sig på högre höjd än rollpersonerna kan denna inleda striden med ett glidflygsanfall. Då varelsen lägger hela sin tyngd bakom attacken mot rollpersonen får denna dubbla sin skada som vid en anstormning, men får inte något minus på sitt försvar. Dragmiiren behöver inte heller bry sig om terräng om inte denna skyddar mot luftanfall det vill säga.

Moral: 12

Dessa draklika varelser är en ständig farsot i Vinterdalen på grund av sitt utsatta läge. De slår gärna sig ner i högt belägna ruiner och grottor och då dalen är kantad med berg på nästan alla håll så har dessa Draegmiirer börjat se dalen som sin egen kittel med godsaker. Draegmiir kan inte flyga lika bra som drakar men de glidflyger desto bättre. Dessa varelser besitter inte heller den intelligens som drakar har utan är mer djuriska, men det som kan vittna om ett släktdrag till de större och smartare drakarna är det en viss dragning till att samla skatter i sina nästen. Chansen att stöta på dom är ju inte sådär övervägande överdriven som tur är - men det finns många av dom uppe i bergen och ju närmare bergen man kommer desto mer behöver man nog börja hålla koll på luftrummet ovan för man vet ju aldrig när en Draegmiir är hungrig.

Draegvardhr

Dessa varelser existens har fött upp ett särskilt släkte av dalsmän i vinterdalen kallade Draegvardhr; de starkaste och modigaste av krigare i de små byarna runtom dalen. De är oftast svurna under hövdingarna och jarlen och används till vardags som byarnas försvarare mot långt fler hot än det syfte till det de fötts upp att möta, men som det yttersta mandomsprovet ser dom det som sin uppgift i livet att spåra upp och döda den farsot som gömmer sig där uppe på berget. 

Vinterdalens folk

“Norr om Ullmark ligger Vinterdalen. Inte en förläning i någon egentlig bemärkning. Små byar bestående av väderbitna timmerstugor sporadiskt utspridda över dalen och längst med silversjöns nordliga stränder. Jägare, timmerhuggare, stenhuggare och gruvarbetare har fött upp väderbitna skäggiga karlar och minst lika väderbitna kvinnor.”

Tänkte att vi kunde titta närmare på ett folkslag som jag har fattat mer tycke för på sista tiden av någon konstig anledning. Kanske för att deras enkla historia eller brist på spännande historier gör dom just extra spännande?

Vinterdalen

Denna förläning är en av de nordligaste förläningarna, endast Frostenhall i den Iboriska vildmarken bortom bergen ligger mer norrut. Största delen av den sydliga gränsen består av den stora Silversjöns vidsträckta stränder, med angränsande förläningar så som Ullmark, Fridhem och Rönnheda.

Vinterdalen har fått sitt namn efter den stora dalen som den utgör med drakbergen, Åskbergen, Frostbergen och Gråbergen som kantar förläningen från alla håll och kanter och att vintern här är lång, sommaren småkylig och kort.

Folket av Vinterdalen

Ett härdat folk som hela livet måste kämpa både mot vädret men också naturen och alla dess vilddjur och monster. Förläningen är också den minst organiserade - visst har den säkerligen en jarl eller liknande med fråga någon i en av byarna så är det inte stor chans att denna vet vem det är. De två större samhällen som finns i dalen är även de rätt så små sett till resten av Aénglum.

Naur'und eller "Nordanport" som den också kallas är en av de större bosättningarna. Den är belägen vi vinterklyftans mun - passagen till den Iboriska vildmarken och Frostenhall. 

Mid'aurd (också känt som Fenngård) är belägen centralt i dalen vid Faengar - den stora floden som rinner från Frostbergen till Silversjön.

Kommer man härifrån kallas man ofta för en Dalsman. Man är ofta både härdad och skäggig om man är en karl och kvinnorna är minst lika härdade om ej utan skägg för det mesta. Klädseln består för det mesta av tjocka enkla kläder för överlevnad i norr med inslag av päls och skinn.Skall de dra ut i strid så tar de på sina spangenhjälmar och greppar sina yxor och spjut.

Rasförmåga: Dalsman Folket av vinterdalen får +1 i både spjut och yxa, och är hårdhudade.

(Tjockhudad naturligt tålig och får +2 i rustning så länge

man ej bär rustning som överstiger detta. Denna bonus

adderas alltså inte till övrig rustning förutom sköld. Folk

från vinterdalen och Yttergård är tjockhudade.)

1-2. Skog Vinterdalen är till stor del täckt av snårig och tät skog. Stora områden av dessa har nog aldrig blivit utforskad av någon av de civiliserade folken. Många av dessa små byar har något vattendrag i närheten de reser på när det är nödvändigt att handla eller liknande. Vidskeplighet - det ryktas om en hel del olika naturväsen som lever i de trollska skogarna. Skogsrå, troll, tomtar med mera och de vanligare farligheterna som vättar, jättespindlar och till sist den lokala Draegmiir som stundtals hemsöker skogen men oftast håller till uppe i bergen. km: +0
3. Kullar Vissa områden av vinterdalen består dels de högland som kantar delar av silversjön och de fjällika delar i norr främst i södra kanten på frostbergen. Höglandet i söder är lite mer bördigt än fjällen i norr. Inte så mycket träd växer uppe på höjderna. km: +0
4. Slätt Vinterdalen har inte så mycket slättmark utöver främst dalgångens botten. km: +0
5. Berg Norra delen av gråbergen, Södra sidorna av åskbergen, frostbergen och drakbergen kantar alla till vinterdalen. km: +0
6. Nomad km: +0

Draegmiir

Dessa draklika varelser är en ständig farsot i Vinterdalen på grund av sitt utsatta läge. De slår gärna sig ner i högt belägna ruiner och grottor och då dalen är kantad med berg på nästan alla håll så har dessa Draegmiirer börjat se dalen som sin egen kittel med godsaker. Draegmiir kan inte flyga lika bra som drakar men de glidflyger desto bättre. Dessa varelser besitter inte heller den intelligens som drakar har utan är mer djuriska, men det som kan vittna om ett släktdrag till de större och smartare drakarna är det en viss dragning till att samla skatter i sina nästen.