måndag 20 maj 2013

Berättelsen om Under 1.2


Hauriks Kall

Haurik var en reslig man till och med sett till en nordman. Han stod huvudet högre än de flesta av sina landsmän och där inne på värdshuset den tvåhövdade ponnyn var han en mäktig syn. I de flesta andra städer så hade möjligen fler reagerat på hans närvaro men Gråbro är inte som andra städer. Nej denna stad är en genomfartsled för mångt och mycket imponerande män och kvinnor och likaså gravplatsen för desamma. Under har alltid varit och kommer nog så förbli ett nav för den kända världen, en plats som drar till sig de främsta och de lägsta av alla de kända folkslagen och monster.  

Haurik såg ut över de andra borden i lokalen med sina isgrå ögon. Han läppjade på sitt stop innan han lät sin muskulösa tatuerade arm torka bort skummet som fastnat i den vildvuxna blonda mustaschen. Han har rest långt för att komma hit, ända ifrån gränsen till Frostgård i norra vinterdalen. För ungefär ett år sedan så anföll en Maudra Draegmiir Hauriks klan och dräpte skoningslöst dom alla - allt bara för att rensa sitt revir ifrån ovälkomna insekter. Denna enorma best utplånade på bara ett ögonblick allt Haurik hade hållit kärt. Han hade lyckats undkomma dess vrede. Planlöst hade han sedan vandrat länge och väl utan mål men en man av norden är inte så lätt att knäcka. Han hade på sin vandring fått höra om Under och sakta föddes tanken om att låna ut sin styrka till en värdig grupp hjältar som tänkt ge sig ner i djupet. Kanske med en förevändning om att söka guld och ära, men sanningen djupt där inne är nog bara att få en utmaning tillräckligt stark för att kunna dämpa sorgen och hatet inom honom. Kanske om ödet är honom nådig att en dag kunna återvända norrut med ny styrka att kunna dräpa honbesten.


I Under så är Kallet en del av karaktären - anledningen och motivationen bakom en karaktär. Varje karaktär slår via sin ras på en tabell för kall. Detta kall är en del och den andra delen är ju uppdraget och äventyret. Varje rollperson har alltså inte bara en utan två anledningar till varför man skall bege sig ner bland farorna.