Mini Review: Living Steel RPG

Brukar ju inte normalt göra någon Review men idag får det bli en liten sådan om Living Steel, ett rollspel utgettt av leading edge games på 80-talet. Likt alla andra spel som gavs ut av dessa så var de alla enormt taktiska och överdrivet realistiska. Det är ingen överdrivt att säga att det skulle systematiskt ta en timme för den minsta sak att utredas och slås på enorma tabeller för att man i slutändan skulle få ett så tydligt resultat som möjligt.

Det fanns en viss charm bakom detta realistiska, främst då i Living Steel som utspelade sig i en postapokalyptisk framtid på semesterplaneten Rhand. Jag tror jag har påbörjat 10-talet kampanjer i denna värld och just början är den charmigaste biten. Att slå fram en karaktär och få se vilka kampanjer (olika krig som utspelade sig innan Rhands fall) vilka grundegenskaper man hade och hur de alla samspelade. Vilken utrustning man hade och ja, det var ett sant nöje med karaktärsskapandet.

Det var väl när man väl kom igång med spelet och reglerna sinkade ner allt som det alltid tog stopp. Det och det faktum att jag aldrig blev nöjd med engagemanget hos spelarna jag hade. Att leva upp till de sju svärdens personligheter och engagemang går väl endast att jämföras med att få någon att porträttera en spacemarine i w40k på ett övertygande sätt. Kanske är det enklare med en grupp 35-50 åriga gamla rollspelsrävar med ett ton erfarenhet och förhoppningsvis det lilla extra... vad det nu kan vara?

De Sju Svärden

Kortfattat kan man väl säga att de sju svärden var elitsoldater ifrån de sju världarna. Dessa soldater som upphöll de främsta av ideal för den främsta av samhällen, att jämföra med paladinerna ifrån rollspelet som var först och störst. De var försvarare av en utopi som förverkligats, i ett ständigt krig mot det onda imperiet och ett fåtal andra raser; främst dragoncrest. Dragoncrest och de sju svärden var egentligen lika nobla och de hade i krig mot varandra tagit efter en hel del av varandra; främst the living steel; en mycket flexibel framtida rustning som gav detta rollspel sitt namn. Det var denna kraftrustning som gav de sju svärden en fördel mot imperiet; ja, förutom då lite coola rymdskepp och annat.

Undergången

Det som man i början av kampanjen inte riktigt vet är att de sju världarna till slut föll mot imperiet och att rollpersonerna representerar det sista hoppet ifrån deras fallna civilisation. De får endast ett ord, "Phoenix", vilket är kodordet att de i små oberoende grupper skall arbeta för att åter skapa de sju världarna... typ.

Det var länge sedan jag läste böckerna och en del har jag glömt men det jag med grym övertygelse kommer ihåg är hur mycket jag älskar den rika historien och härliga värld dessa böcker bygger upp. Reglerna är skräp även om de är en del av charmen av vad Living Steel är. Men det finns ju en anledning varför ingen lirar Phoenix command och liknande spel. (Rätta mig om jag har fel ;) )

Återbyggandet

Det finns en hel uppsjö i regelväg och ideer i böckerna om hur man bygger upp en värld och vars man skall skaffa det nödvändiga för överlevnad i denna nya grymma värld våra hjältar vaknat upp till.

Fienderna man kan stöta på är allt ifrån Vissers, imperials, warlords till rasen Spectrals och deras underhuggare vilket jag inte vill gå in på allt för mycket. Tänk bara w40k gone mad max + valfria post apocalyptiska filmer. 

Det döljer sig också alltid en mycket cool story i allt detta - något jag betvivlar aldrig riktigt slutfördes innan de i Leading Edge gick och blev Raketingenjörer. Det ger det hela bara en extra krydda av mystik vilket jag bara ser som ett stort plus.

Slutrabblat om detta för idag. Klart slut!