Sagan om naturens fyra väktare, del 2

Förhållandet mellan verklighet och det övernaturliga i Aénglum är starkt. Existensen som sådan gömd inom lager av "nödlösningar" av andra dimensioner. Världen skapades inte perfekt och är mer en produkt av uppoffringar och blod än något annat. De äldsta krafterna såg/ser världen som något som skall kaseras och nya gudomar som kommit och försvunnit har kämpat för sin överlevnad. Men inte ens de äldsta krafterna som försvann kanske hade det riktiga svaret?

Sagan om naturens fyra väktare är en enkel saga men för att man skall förstå det komplicerade i bakgrunden till sagan så rabblar man på med fakta och kommer inte ens till start. Men snart så...

Väktarna

Naturens fyra väktare är en av dessa nödlösningar som krävts för att hålla verkligheten så som den skall vara. Man skulle kunna säga att gudarna satt ankare på vår värld som håller existensen i en kosmisk balans - motsättningarna av naturen mot öknen, livets kamp mot döden och den barriär som håller dessa åtskilda, natten och dagen, kärlek och hat och alla oräkneliga motsättningar.

Om man skall jämföra Aénglum med andra världar så är dessa barriärer tydligare och med tiden så har vissa av barriärerna minskat i kraft - på vissa platser eller som man får höra i denna sagan så kan effekterna blivit både enorma och katastrofala.

Den vita slöjan och vildmarkens antågande är två av dessa effekter. Vid vissa av tidshjulens slut så har också de dödligas lek med krafter de inte kan kontrollera lett till detta försvagande av barriärerna - en tydlig barriär som blivit svag är den mellan liv och död - de vandödas antal brukar vara en indikation på hur det står till med den.

Det jag vill uppmärksamma är dessa barriärers existens och dess vikt i verklighetens upprätthållande. 

och snart så är det sagostund....